Hur ska man veta att kaninen är sjuk? Kanske vissa tänker, och hur ser ni om den är det eller inte? Här kommer några tips om hur ni ser sjukdomarna. Vad som gäller och så vidare. Nyttigt för dig som är lite oerfaren när det gäller sjukdomar.
MEDICINSKA PROBLEM OCH SJUKDOMAR!
Hos honor:
Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat "adenocarcinom". Detta är en
elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.
Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering på en hona är att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.
Hos hanar:
Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan bli extremt aggressiva när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av "hanligt" könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.
ÖVERVUXNA TÄNDER:
Förvuxna tänder orsakas oftast av en kombination av ärftlig benägenhet - pga att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem - samt att kaniner allt oftare
felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket
svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna. Övervuxna tänder kan orsaka mun infektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat. Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt; ökad salivering, och att kaninen är blöt på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta. Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl. Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man
bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, så krävs att man söver kaninen för ingreppet. Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandklippning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ. En permanent lösning av övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt enkelt dra bort dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med Din veterinär.
Kom ihåg att ge kaninen bra tillgång till gräs och hö!
NEDSATT APTIT:
Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen. Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta. Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.
Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.
PASTREURELLOS:
En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress situationer, som t.ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt osv, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom. Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden för kaninen p.g.a att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga bakterier tar över.
DIARRÉ:
Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av Din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar. Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföringen (se ovan) som inte är välformade. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader, så kan man oftast lösa problemet. Konsultera Din veterinär om Din kanin har detta problem, innan Du gör några ändringar i kosten.
Orsak: Plötslig växling från torrfoder till grönfoder. Visset eller för kallt foder, besprutade grönsaker. Matsmältningsstörningar på grund av för fuktigt strö eller drag (särskilt ungdjur.) Diarré kan också vara en följd av nerkylning.
Sjukdomsbild: Spillningen är lös till rinnande, luktar illa, syrligt. Kaninen äter inget eller bara lite varför den snabbt tappar vikt och blir apatisk. Om det finns blod i avföringen är det ett allvarligt tecken!
Behandling: Desinficera buren, foder och vattenskålar. Byt strö flera gånger om dagen. Ge inget grönfoder utan bara hö och lite hårt bröd. Ge ljummet kamomillte och kokt, osaltat ris. Om diarrén håller i sig mer än två dagar måste veterinär kontaktas.
FÖRSTOPPNING:
Orsak: Plötslig växling från grönfoder till torrfoder, för lite eller inget vatten (gäller särskilt digivande honor) och för lite motion.
Sjukdomsbild: Kaninen äter inte, går omkring och skjuter rygg med uppblåst buk som smärtar vid beröring. Lite eller ingen avföring.
Behandling: Vid lättare förstoppning räcker det oftast att det finns ljummet dricksvatten, vilket alltid ska finnas. Om djuret börjar äta igen ger man endiver och sallad samt saftiga morötter. Vid kraftigare förstoppning ges två gånger om dagen en tesked paraffin eller oliv-olja. Om magen inte har kommit i gång inom två dagar, måste veterinär anlitas. Byt ut ströet mot ofärgat hushållspapper, så ser du direkt hur mycket spillning som kommer. Vid riktig utfodring och ständig tillgång till vatten uppstår aldrig förstoppning.
SÅR PÅ HASERNA:
Plötslig växling från torrfoder till grönfoder. Visset eller för kallt foder, besprutade grönsaker. Matsmältningsstörningar på grund av för fuktigt strö eller drag (särskilt ungdjur.) Diarré kan också vara en följd av nerkylning.Spillningen är lös till rinnande, luktar illa, syrligt. Kaninen äter inget eller bara lite varför den snabbt tappar vikt och blir apatisk. Om det finns blod i avföringen är det ett allvarligt tecken!Desinficera buren, foder och vattenskålar. Byt strö flera gånger om dagen. Ge inget grönfoder utan bara hö och lite hårt bröd. Ge ljummet kamomillte och kokt, osaltat ris. Om diarrén håller i sig mer än två dagar måste veterinär kontaktas.
Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd, övervikt, dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin, för trång bur eller skavsår på grund av ojämnt burunderlag. Såren blir ofta djupa och infekterade, och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.
NEDSATT MAGSÄCKSMOTORIK - "TRUMSJUKA":
Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt, och den slutar även att äta. Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av ändringar i miljön som t ex inackordering borta från hemmet. I andra fall stannar magens och tarmens rörelser upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda. Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd ofta för "hårbollar i magsäcken", eftersom man trodde att hårbollar täppte till passagen från magsäcken. Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar ihop sig till stora härvor. Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att "hårbollarna" i magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet även gått så långt att kaninens liv inte kan räddas. Det kan också uppstå utav
felaktig utfodring, t ex med rödklöver eller kål i stora mängder. Trumsjuka uppträder lättare hos ungar, som inte har hunnit skaffa sig det vuxna djurets rikhaltiga tarmflora.
ÖRONSKABB:
Öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. Behandlingen kan utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att behandla öronskabb med injektionsbehandling.
KANINSKABB, CHEYLETIELLA:
Detta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten ganska motståndskraftig, och det kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.
SNUVA:
Orsak: Man skiljer på smittsam snuva och snuva som kaninen kan få genom retning från t ex damm eller kemikalier. Vitaminbrist och annan dålig skötsel sätter ner motståndskraften mot snuva hos kaninen.
Sjukdomsbild: Båda typerna av snuva visar sig i rinnande nos och nysningar. Vid smittsam snuva påverkas djurets allmäntillstånd med håglöshet, dålig aptit och glanslös päls. Kaninen håller sig inte ren från snuvan och putsar sig överhuvudtaget inte.
Behandling: Först och främst ska djuret hållas torrt men inte överdrivet varmt. Tillskott av vitaminpreparat ges, finns i zoohandeln. Var noga med att drag inte uppstår och låt kaninen få lugn och ro. Var uppmärksam på om djuret förändrar sitt beteende, om det skulle vara till det sämre måste veterinär kontaktas för eventuell vidare vård.
ÖGONINFLAMMATION:
Orsak: Ögoninflammationer kan sätta sig så väl i ögonlocken som i bindhinnor och hornhinnan och vara förhållandevis ofarliga. De förorsakas ofta av dammigt hö, smuts eller genom skador av rent mekanisk art som bett men också av drag och förkylning.
Sjukdomsbild: Det inflammerade ögat rinner och hålls slutet. Bindhinnorna kan vara röda och uppsvullna. Pälsen runt ögat är ofta kletig.
Behandling: Veterinären skriver ut en lämplig ögonsalva. Han kan också ge exakt besked vilken typ av inflammation det rör sig om, så att du kan förebygga den framöver.
BENBROTT:
Orsak: Kaninen har fallit ner från din arm eller från buren, kan ha fastnat med ett ben i t ex höhäcken, blivit klämd i en dörr eller oavsiktligt blivit trampad.
Sjukdomsbild: Kaninen försöker att dölja det brutna benet. Den sitter orörlig och kurar ihop sig i ett hörn och man ser lätt smärtan i kaninens ögon. Det kan i bland vara svårt att se ett benbrott.
Behandling: Endast en veterinär kan avgöra vad som skall göras.
COCCIDIOS
Orsak: Små encelliga djur, så kallade coccidier, som sätter sig i tarmen. Smutsigt strö befrämjar coccidier, som kan ta död på en kull kaniner.
Sjukdomsbild: Uppblåst buk som vid trumsjuka men här tillkommer även diarré och ofta snabb kraftlöshet.
Behandling: Isolera djuret direket för att begränsa smittfaran, så att andra kaniner inte kommer i kontakt med det sjuka djurets spillning. Desinficera sovhus och bur och bränn ströet. Coccidierna kan vara livsdugliga i upp till 18 månader och överleva till minus 50 C.
MYXOMATOS:
Orsak: Myxomatos kallas också för kanipest, då den kan slå ut hela beståndet av kaniner på kort tid. Sjukdomen sprids med blodsugande insekter, vilket man måste se upp med om man håller sin kanin utomhus och myxomatos finns i området.
Sjukdomsbild: Två till fem dagar efter smittan börjar ögonen rinna och huvudet det sväller upp liksom området runt könsöppningen. Efter ytterligare någon dag slår det ut bulor, som brister och var rinner ut. Detta utgör smittrisken. Slutligen sprider sig svullnaden över hela kroppen varvid djuret magrar av, får andnöd och dör inom någon dag.
Behandling: Botemedel finns ej , men man kan skyddsympa djuret om man vet att myxomatos finns i området. Ympningen ger skydd i något halvår. Om djuret skulle överleva en smitta, är det immunt hela livet, även om det får behålla djupa ärr som sjukdomen lämnar efter sig i skinn och öron. Överlevnadschanserna är störst om djuret alltid hålls i god kondition genom rätt foder och skötsel.
KÄNSLIGHET FÖR ANTIBIOTIKA:
Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador. Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i marsvinets matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem, så alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran så kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i marsvinets kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot marsvinet utan att först störa matsmältningssystemet.
Källa:
Djurkliniken Roslagstull
