Vansjö kaniner: juli 2016

LÄSVÄRT skriven av sandra magnusson... källa

Hur nedärvs bettfel?

Hur generna för bettfel fungerar vet man idag inte. En del tror att det endast beror på ena föräldern och att det bara kan "ploppa upp" ibland oförutsett. Visst kan saker spela in som huvudform med mera och det är även viktigt att tänka på miljöaspekten, t.ex. hur väl kaninen sliter sina tänder. Att komma ihåg är att allt inte beror på arv, utan arv + miljö. Man skiljer också på kvalitativa egenskaper och kvantitativa egenskaper. En kvalitativ egenskap är en egenskap som bestäms av få gener och som påverkas väldigt lite av miljön. Exempel på en kvalitativ egenskap är färg. Kvantitativa egenskaper är såldes motsatsen, många gener och miljön påverkar i stor grad hur en egenskap blir.

Så vad är bettfel, en kvalitativ eller kvantitativ egenskap? Det vet vi inte. Ingen forskning är gjord på ämnet så vitt jag vet, men något som jag ofta tycker väger upp lika bra är uppfödares erfarenheter. De jag talat med säger alla att anlaget måste komma från båda föräldrarna, och det är så jag tror också. Det som verkar mest logiskt är att anlaget är recessivt, det vill säga en kanin kan ha anlag för bettfel utan att själv har bettfel. Ett recessivt anlag "döljs" av ett dominant anlag som i detta fallet är det friska anlaget. Denna teori är inte så tokig. De flesta ärfliga sjukdomar beror just på recessiva gener, lethala (skadliga) gener. Det är bl.a. en av anledningarna till att man ska undvika inavel. Inavel leder till att djuren får fler recessiva gener, och som tidigare nämnts är recessiva gener oftare lethala (skadliga, sjukdomsbärande) än dominanta gener.

Men om anlaget är recessivt hur vet jag då om min kanin som inte har bettfel bär anlag för det? Svaret på det är att det vet du inte, inte förrän du parat. En kanin kan dessutom bära på anlag för bettfel men inga av ungarna får kanske bettfel. För att bettfel ska uppstå i en kull behöver båda föräldrarna bära på anlag för bettfel.

Exempel 1.

Kaninen Smulan bär på anlag på bettfel men det vet man inte. I hennes första kull får hon fyra ungar. Pappan heter Stampe.

Smulan bär på generna: Stampe bär på generna:

Q = frisk gen Q = frisk gen

q = sjuk gen (bettfels gen) Q = frisk gen

Anledningen att varje förälder har två gener är att dessa sitter ihop i så kallade "genpar". När ett nytt foster bildas delas genparet och fostret får 1gen från mammans genpar och en av generna från pappans genpar. Det är detta som gör att olika kombinationer kan uppstå och att ungarna inte blir exakta kopior av sina föräldrar.

Hur generna nedärvs kan visas av följande tabell:

Två av ungarna fick genkoden QQ, och är friska. De har inte bettfel och bär heller inte på gen för bettfel.
Två av ungarna fick genkoden Qq. De har inte bettfel men bär på anlag för det.

Exempel 2.

I nästa kull paras Smulan med hanen Lotus. Lotus har inget bettfel men det man inte vet är att han precis som Smulan bär anlag för det.

Återigen får Smulan fyra ungar:

En av ungarna är frisk och bär heller inte anlag för bettfel, QQ.
Två av ungarna har själva inte bettfel men bär anlag för bettfel, Qq.
En av de fyra ungarna fick bettfel, qq.

Vilka kan man använda i avel?

Med detta till grund kan jag därför inte förstå hur folk kan avla vidare på kaniner som tidigare gett bettfel. Har de gett bettfel kan man ju helt säkert veta att de bär anlag för bettfel. Att Smulan sedan inte fick bettfel i sin första kull beror ju på att Stampe inte bär anlag för det.

Jag skulle inte använda varken Smulan eller Lotus i avel något mer.

Syskon till ungar som har gett bettfel. Som i exempel två får ju övriga tre ungar inte bettfel. Men två av ungarna bär på anlag för det, medan en av ungarna är helt frisk och bär inte på anlag för bettfel. Det är svårt, hur ska man göra? Allt jag kan säga är att det är en chansning.

Viktigt att komma ihåg är att verkligheten inte är såhär enkel. Det är slumpen som avgör. Kanske ingen av ungarna får bettfel i kull nummer två mellan Lotus och Smulan och då vet man ju fortfarande inte att Smulan bär på anlag för det.

Tänk efter, ärfligt?

Nu har jag talat om hur bettfel nedärvs och varför jag tycker att kaniner som gett bettfel inte ska gå i fortsatt avel. Men alla bettfel är inte ärfliga!

Det som är viktigt att komma ihåg är att vara kritisk och inte döma en kanin för snabbt. Ta t.ex. Elliott som exempel. Av alla hans kullar vad jag vet fick han en unge som fick bettfel. Visst är det slumpen som avgör, men sannolikheten för att bettfelet är ärfligt sjunker då han fått så pass många ungar i så pass olika kombinationer. Dessutom var denna kanin över halvåret och honan har varken förr eller senare gett bettfel.

Ett bettfel kan lätt uppstå på grund av skada, kaninen har trillat från hög höjd, att kaninerna inte sliter tänderna ordentligt, att kaninen fått in ett höstrå som bildat en infektion och slutligen en böld. Allt detta går under miljöaspekten.

KÄLLA